"Vilket slöseri med balsam." (Mk 14)

Onsdagen i stilla veckan.
Vad är det som kvinnan, vars namn inte nämns av Markus, gör där i Betania?
Är det ett impulsivt känsloutbrott, tack för någonting Jesus har gjort för henne?
Är det uttryck för hennes tillgivenhet, och omsorg också för det kroppsliga som andra så lätt glömmer bort. Som Jesus säger: ”I förväg har hon sörjt för att min kropp blev smord till begravningen.”
Eller är det en symbolisk handling, en bekännelse. Tänkte hon på en vers ur Höga Visans kärlekssånger där det heter:
”När kungen ligger på sin bädd
sprider min nardus sin doft. ” (HöV 1:12)
Vill hon med nardussalvans hjälp säga att Jesus är konung ?

Och vilken reaktion det blir bland lärjungarskaran!
Förargade känslor ropar: ”Nej.”
Förnuftet, beräkningen ropar: ”Vilket slöseri!”

Nardusolja är en dyr, väldoftande olja. Den förvarades och såldes i små alabasterflaskor. På grund av oljans dyrbarhet hade flaskorna trånga halsar. Oljan skulle användas sparsamt doserad, droppvis. När kvinnan krossar den lilla flaskans hals låter hon oljan och dess väldoft flyta fritt.
När kvinnan i Betania krossade den lilla flaskan och hällde ut oljan, kan det inte vara annat än att hela huset fylldes av väldoften. Känner inte lärjungarna av den?

Detta blir en bild för Jesu våldsamma död.
Han krossas som alabasterflaskan:
Men evangeliets doft flyter obehindrat fram som följd:
Till judar och hedningar
Män och kvinnor
Fria och slavar
Barn och vuxna.
Mörka, ljusa,
de som passar in,
och de som inte gör det.
Världens hela hus fylls av evangeliets väldoft.
Känner inte lärjungarna av den?

Kvinnan vars namn inte nämns
Förkunnas med evangeliet
Och förkunnar genom sin gärning
Evangeliet för oss:
Guds överdåd, Guds överflödande nåd
Fritt flytande fram till alla,
utan gränser
Som oljan på Jesu huvud.
Varför ropar känslan,
Varför ropar beräkning och förnuft,
Varför ropar männen:
"Nej"?