"O Du
klippa som brast för mig
och källa med levande vatten.
Djup är min brunn
mitt hjärtas brunn
och hög
förnuftets brännande middagssol.
Varifrån tar du då det levande vattnet?
Har du nånting att hämta upp det med?"

Nån kyrka någonstans...

B: (kommer längs mittgången, sopande med en sopborste)

A: Hej. Vem är du?

B: Åh. Hej. Jag är en ängel.

A: (tittar granskande på B) Du ser inte alls ut som en ängel.

B: Ja, haha. Jo. Jo, det finns en massa olika sorters änglar.

A: Ska inte du ha vingar och en sån där vit dräkt...

B: ...och sitta på molnen och dingla med benen?

A: Exakt.

B: Jonej. Ni mänskor har ofta en sån snäv och glansig och uppochnervänd bild av änglar och allt som hör himlen till. Faktum är att de flesta av oss jobbar här på jorden och ser ut lite som vem som helst.

A: Så du ÄR en ängel.

B: Hjo. En sopängel.

A: Dopängel? Hör du, då har du nog hamnat fel, här är just nu inget dop på gångs, vi skall snart fira gudstjänst.

B: Inte ”D”opängel. ”Sss”opängel.

A: Sop...? Hjälper du vaktmästaren här med städningen?

B: Nej, nej hon sköter nog själv sitt jobb. Nej, jag sysslar med det osynliga.

A: Osynliga?

B: Nåja, sådana där inre saker. Sånt som folk hämtar med sig hit till kyrkan i sitt inre.

A: Nu förstår jag inte.

B: Nå, som dethär till exempel (böjer sig ner, tar upp något osynligt med handen.)

A: Vad är det då?

B: Brustet hjärta. Han har just gjort slut med henne för annans skull. Stackarn.
Och här: ett knäckt självförtroende. Hände för länge sedan i jumppatimmen. Och här: oj vilket trassel av obesvarade livsfrågor! Vem ska reda ut det här?
Och där: en respekt som har gått sönder.
Si du, de kommer hit allihopa och med sig har de alla sina mindre eller större bekymmer för utseende, pengar, vitsord, karriär, hälsa - och allt som har gått sönder och blivit trasigt i själen…

A: Jag förstår, och du sopar ihop det så att det inte blir så skräpigt i mittgången och slänger alltihopa i soptunnan.

B: (skrattar) Nej, nej. Hör du, med inre och himmelska saker måste man ofta tänka tvärtom än man brukar göra.

A: Men vad gör du då med alla dessa spruckna och knäckta och trasiga själating?

B: Jag samlar ihop och sorterar...

A: Samlar och sorterar...?

B: ...och sedan för jag allt dit.

A: Vart?

B: (pekar) Dit - till korset.

A: Korset?

B: Nåja, du vet: Gud är ju den stora återvinnaren. Det är en hjärtasak för honom: Allt är värdefullt, ingenting skall gå förlorat. Därför bär jag det till korset. Där tar Gud hand om allt det trasiga i världen.

A: Och...

B: Och gör något nytt och vackert av det. Småningom. Hållbart.

A: Det är ju ...ganska fantastiskt!

B: Gudomligt liksom. Bara Chefen kan komma på sånt.

A: Jaha. Kan vi då hjälpa dig på något vis?

B: Hjälpa? Nå - ni sku kunna hjälpa lyfta.

A: Lyfta?

B: Nå, lyfta fram.

A: Lyfta fram?

B: Aj, ursäkta! Himmelsjargong. ”Lyfta fram” betyder: be. Be för allt det som ska helas och återvinnas. Be för allt.

A: Det kan vi väl göra det. Nå. Jag måste fortsätta här med att förbera gudstjänsten. Lycka till med ditt jobb.

B: Tack. Lycka till med ditt. Hejdå.

A: Hejdå.