Förr var det mest bara lite pasha jag lagade. Men sen fick jag barn och då blev det plötsligt viktigt att föra traditioner vidare. Och vilka traditioner? Hemma, då jag var liten, målade vi ägg. Så det förstås. Påskgräs, det ska man ju så, mindes jag plötsligt. I år har barnen gjort det själva, på församlingens påskpysseldag. Det växer så jag får klippa det nästan dagligen. Och så surrade barnen fast lite färggranna fjädrar i en kvist. Den står framme därhemma. Själv lagade jag det tiffanyaktiga papperspåskägget.Men annat då? Det där om att trappa ner och förenkla livet som Hilkka skriver om. Jag inledde en fasta. Ingen juicefasta, det hinner inte en småbarnsmamma med. Utan jag lämnade bort socker och te. Teet närmast för att det blivit en dålig ovana på jobbet att hela tiden gå och sätta på tevatten. Sockret för att jag tycker jag mår bättre utan. Och också som en tanke på dem som har de sämre ställt här i världen. Ganska bra har det gått, någon chokladbit har nog slunkit ner någon dag då jag känt mig trött. Fastan tar slut först på söndagen, men nu känner jag inte längre något sug efter sötsaker.
