Stilla veckans aktläsningar och skärtorsdagens nattvardsgång tycker jag mycket om. Texterna som berättar om de dramatiska händelserna kring Jesus berör mig.
I min församling brukar vi på skärtorsdagens mässa ställa ett Kristus-ljus i koret med tolv apostlaljus runt omkring det. Efter nattvarden, innan tacksägelsebönen, säger liturgen ”Judas, som förrådde Jesus, gick ut i natten mitt under måltiden. Vi släcker nu Judas’ ljus”. Sen släcks också de andra apostlaljusen. Alla övergav Jesus i prövningens ögonblick.

På långfredagen släcks slutligen Kristus-ljuset. Slutar allt i ett mörker? Påskdagen med ropet ”Kristus är uppstånden” trotsar mörkret.
Stilla veckan fram till påskdagen speglar på ett rikt sätt hela människolivet.
Jag som människa är svag och utsatt, men det kristna hoppet är starkt.

Tor-Erik Store
Vasa