Ta till dig glädjen!

Sedan jag blev präst har jag varje år förundrat mig över en sak: att på skärtorsdag och långfredag kommer många människor till kyrkan, men på påskdagen är det ganska få där. Känns konstigt. Påskdagen är ändå hela årets gladaste och viktigaste dag. Varför märks det inte på oss?
Jag tror att en förklaring är vår finländska mentalitet. Det är lättare att sörja än att vara glad. Det passar oss på något sätt bättre.
Jag vinterbadar. I vaksimningsföreningens bastu förs oftast samtal, det är inte sådär pinsamt tyst som i ett läkarväntrum, men samtalen förs på finländskt vis, lågmält och ofta ganska allvarligt. En kväll var det som om jag kommit till en annan bastu. Skrattet hördes lång väg, pratet var högljutt, livligt och glatt. Fyra kineser satt och samtalade i bastun.
Vi är bra på att ta till oss budskapet om Jesu lidande och död och i kyrkan är vi bra på att betona det. Det är ju bra. Det är viktigt att vi förstår att Jesus dog för vår skull, att han tog straffet för våra synder och att vi av honom får förlåtelse. Men vad vore stilla veckans och långfredagens händelser utan påskdagen, vad vore Jesu död utan hans uppståndelse?
När Jesus dog var lärjungarna besvikna. De tyckte att allt tog slut. Deras ledare dog. Guds son dog. Vad skulle nu hända? Fick ondskan makten?
Jesu uppståndelse innebär att Jesus inte är passé. Uppståndelsen innebär att han lever, att han övervann ondskan och djävulen, att han har makt till och med över döden. I och med uppståndelsen så har vi vår egen uppståndelse och det eviga livet att se framemot. Vi får leva i gemenskap med Jesus Kristus och lita på att han har makten i himlen och på jorden.
Låt oss i år nog leva med i stilla veckans händelser men inte bli kvar i dem. Ät mycket påskägg, måla åtminstone ett ägg, ordna fest på påskdagen, kom glad till kyrkan, njut av påskliljornas glada gula färg och varför inte dela med dig av dem till nån annan.

Glad påsk!
önskar Malin