Min mamma blev något tag trött på det där målandet. Alltså äggen. De skulle inte längre målas. Det var säkert då när jag hade blivit så stor att man fick muta mig med choklad eller annat gott för att jag skulle vara med och måla ägg. En mamma vill kanske inte, om inte det är en mammas stora passion, måla ensam ett par dussin ägg för sig själv. Då jag var i den åldern att man skulle muta mig var mina syskon redan så stora att inte ens mutor bet.
I dessa tider hittade hon på hur man fick de allra vackraste äggen, i alla fall enligt mig. Jag tror hon läste det någonstans. Hon kokade äggen i lökskal. En sats fick koka i lite lökskal, då blev de ljusbruna. En annan sats fick koka i lite mer lökskal, då blev de redan betydligt mörkare till färgen. Och de sista fick sig en ordentlig omgång, de blev så vackra. Sedan skulle de ännu poleras, med olja.
Så vackra blev äggen aldrig när vi målade dem. De var säkert fina, men inte på samma sätt estetiska. Så här gör min mamma fortfarande, hon kokar äggen i lökskal. Det lite tragiska i den här historien om de vackraste äggen är det att de sedan äts upp. Det är en viktig tradition i vårt hem att äta klitch-frukost. Det är nog frågan om lunch, men klitch-frukost har det alltid
kallats.Klitch går ut på att alla väljer ett ägg åt sig. Sedan knockar man den spetsiga ändan mot nån annans spetsiga äggända. Och så tar man de trubbiga mot varann. Den som blir kvar med ett helt ägg är vinnare. Ingen vill nuförtiden vinna, det betyder ju att man inte får äta upp sitt ägg ;).
Glad påsk på er alla. Hoppas också ni njutit av vackra ägg.
